I mitt nuvarande uppdrag för en stor wearable-aktör ingår det att testa och utvärdera andra produkter på marknaden. Förra veckan fick jag därför testa nya Apple Watch i ett par dagar.
Jag tror att det här är en produkt som är svår att utvärdera på bara ett par dagar – något Apple verkar medvetna om då teknikjournalister i USA fått recensionsprodukter tidigare än vanligt. Värdet kommer istället att bevisas under lång användning. Detta eftersom mycket av den inbyggda funktionaliteten är små bekvämligheter. Att se tiden, nästa möte, vädret, hur du rör på dig, senast smset, etc är inte något som kommer att ge dig en wow-känsla. Men på sikt vänjer man sig vid de små bekvämligheterna och då uppskattar man att de finns där. Det är vad jag misstänker i alla fall. Sedan hoppas jag på att tredjepartsutvecklare kommer på massa nya saker jag inte visste jag behövde ha tillgång till på handleden. Så med tiden kommer det nog en del wow ändå.
Men här och nu tror jag det är sunt att ha rätt förväntningar på klockan för att den ska upplevas som en bra produkt. Enklaste sättet att kalibrera sina förväntningar? Jämför Apple Watch med en traditionell klocka — något du tar på dig för att du uppskattar designen och för att den hjälper dig hålla koll på tiden. I relation till de två punkterna är det inget snack: Apple Watch är den bästa klocka jag haft på mig. Den är fin och utstrålar ”ängslig-teknikhipster-designer” som inget annat – perfekt för mig med andra ord. Och utöver att berätta vad klockan är finns det en del andra saker jag uppskattar.
Låt oss ta dem i listform:
- Notifieringar på handleden är bra. Istället för ett irriterat surr (Android Wear, jag tittar på dig) känns det som att någon försiktig knackar en på handleden. Innehållet i notifieringen visas automatiskt när jag höjer och vrider på handen. Är det ett SMS kan jag snabbt svara på det. Antingen via färdigskrivna men dock usla texter, via tal (dikterad eller som en ljudfil) eller så kan man skicka några av de mest obehagligt stela gif-animationer som någonsin gjorts. Klassiska Emojis finns också. Den stora nackdelen med notifieringar är att det är för krångligt att hantera dem rent allmänt i iOS och man vill absolut inte att för många knackar en på handleden.
- Aktivitetsloggningen, det vill säga att klockan loggar hur mycket du rör på dig, är bättre och roligare än jag förväntade mig. Jag har testat de flesta aktivitetsband på marknaden men blev ändå en slav till att fylla de tre cirklarna varje dag. De visar alltså hur mycket du rört dig rent allmänt, hur länge du haft förhöjd puls och om du stått upp lite varje timme. Gör du ovanstående fyller du dina cirklar. Mer om hur beroendeframkallande det är kan du läsa här.
- Att springa med klockan funkar bra. Det är smidigt att kunna se vilken fart jag håller och hur långt jag sprungit utan att ta upp min iPhone.
- Nästa inbokade grej i kalendern syns alltid som en påminnelse på urtavlan vilket gjort att jag slipper sätta sju påminnelser till händelser jag absolut inte får missa.
- Byggkvalitén är galet bra. Till och med jämfört med min iPhone och Macbook Air är det flera nivåer bättre tycker jag. Nu är det i och för sig en stålversion jag har testat, vet inte hur aluminium är. Men den här lilla stål- och safirklumpen vill jag absolut inte lämna ifrån mig.
- Animationer och transitioner är välgjorda och snygga. Typsnittet för Apple Watch heter San Fransisco och är mycket trevligt.
- Skärmen är riktigt bra, när den svarta bakgrundsfärgen flyter ihop med själva klockan glömmer i alla fall jag att det sitter en liten dator inne i stålhöljet. När solen skiner på skärmen och man ser kanterna försvinner dock den illusionen.
Med detta sagt, att lägga 3 000–4 000 kronor eller mer på en första generationens Apple Watch, det är inget jag kan rekommendera alla (kör du Ferrari och semestrar i St Tropez; slå för all del till). Jag tror man gör rätt i att vänta en generation eller två innan man bestämmer sig.
Redaktörens anmärkning: Pontus beställde nyss en svart Apple Watch Sport från USA.