Sändningsproducenterna på SVT:s Västnytt sitter framför vad som närmast kan beskrivas som ett kontrollrum på NASA. Ett hav av bildskärmar, tusentals tangenter, knappar och spakar. Och trots denna komplexitet funkar allt i det närmaste perfekt. Allt utom en sak... Något som egentligen borde vara hur enkelt som helst.
Det är World Usability Day. Vi ville komma ut och träffa människor som i sin vardag på jobbet använder digitala system av olika slag och hur de upplever att det är att jobba med dem. På inUse firar vi bland annat detta genom att göra fyra nedslag i verkligheten. Ett av dessa var på SVT i Göteborg, där vi besökte Västnytts studio.
I studion jobbar sändningsproducenter och redaktörer med dagens sändning av Västnytt. Redaktören bestämmer vilka inslag som ska sändas och har kontakt med programledaren under sändning. Sändningsproducenten jobbar med att sätta ihop körscheman för inslagen, och ser till att namn och eftertexter blir rätt och syns i rutan när de ska. Under sändningen bevakar sändningsproducenten att allt går enligt plan. Om något strular sitter de beredda för att snabbt åtgärda problemet. Ibland sker missöden när tekniken sviker, men det är inte ofta som vi i TV-soffan märker något.
I kontrollrummet finns en uppsjö av system, skärmar och kontroller. De är sammankopplade med varandra och brister det någonstans i ledet påverkas allting. Det är kritiskt att alla system fungerar i alla lägen. Sändningsproducenten navigerar runt bland kontrollerna likt en koncertpianist.
Trots den höga komplexiteten fungerar allt som en dans – iallafall för den som har lång erfarenhet av att arbeta med systemen...
SVT håller precis på med en omorganisation. Omorganisationer som görs av kostnadsskäl handlar i regel om att färre människor skall göra lika mycket som tidigare. Ofta innebär det också en generalisering av rollerna. En journalist behöver bli sändningstekniker, redigerare, fotograf, etc. I samband med denna generalisering uppstår så klart ett kompetensutvecklingsbehov, och de anställda går kurser för att lära sig behärska nya områden. Gott så.
En sak som dock ofta glöms bort är att de verkyg som verksamheten har är utvecklade över tid och för specialister. En journalist som är utbildad för att granska makten och förmedla nyheter, och som kanske arbetat med detta i många år, förväntas på kort tid kunna hantera kontrollrummet nästan lika bra som en sändningstekniker som jobbat med detta i 28 år.
För att lyckas med detta behöver så klart verktygen, inte bara organisationen, också anpassas och uppdateras, och så här långt har detta inte skett. Det skall bli oerhört spännande att se vad som händer framöver. Vår gissning är att man kommer att tvingas uppdatera – och förenkla – systemen för att också de “nyblivna sändningsteknikerna” skall kunna hantera dem.
...
Till sist. Och det här är något som fascinerar oss oerhört. I den här oerhört komplexa miljön – där man lyckas producera fantastiska nyhetssändningar med i det närmaste rymdskeppsliknande miljöer – så är det en enda sak som verkligen fallerar. Tidrapportering.
Så gott som alla verksamheter har någon typ av system där anställda förväntas rapportera arbetstid, frånvaro, etc. Trots att tidrapporteringssystem finns så gott som överallt är det oerhört svårt att hitta något som fungerar riktigt bra. Systemet som Västnytt använder är inget undantag. Tvärtom. Frågan är om inte deras tidrapporteringssystem "Winbiz" är det värsta vi sett hittills. Och vi har sett mycket. Det är oerhört segt att arbeta i, och otroligt kryptiskt när det gäller hur den anställde förväntas rapportera sin tid.
Tidrapportering!? Hur svårt kan det vara? Kom igen nu, vem gör det bästa tidrapporteringssystemet och räddar Västnytt från denna misär?
